Fredagkväll i landet Halland ... 

En bra dag. Efter att i nästan två veckors tid känt oss hängiga (jag gissade ju på Covid ett tag), börjar det gå åt rätt håll. Om vi bara inte vore så gräsligt trötta på eftermiddagarna! Nåväl. Det hade kunnat vara långt mycket värre. 

Sjösättning idag på förmiddagen och det gick geschwindt - dubbelt så fort som förr om åren -! En ny kranbil (eller en ny kran) som tycktes nå till himlen, plockade upp den ena båten efter den andra och själva armen var så lång, så den behövde inte köra fram till raden av båtar .., den stod lugnt kvar en bra bit därifrån och nådde båtarna utan problem. Den påminde om en insekt. (Var tillverkad i Tyskland).

Som vanligt när man har med båtar att göra, krånglar det inte bara hos en, utan hos flera. Det var utombordsmotorer som vägrade starta och en inombordsmotor (vår) som gjorde likadant (förmodligen slut på batteriet) och en rätt stor motorbåt, ja, den tog in vatten och fick lyftas upp igen och i med ny bottenplugg och så i tillbaka i sjön. 

Mötte en före detta kund i affären, när jag stod ute på bryggan. Jag minns att den kvinnan anmärkte på mitt gråa hår, då för flera år sedan när jag skippade allt vad hårfärg hette. Hon kunde bara inte förstå hur man kunde förfalla på det viset. Nu började hon själv få grå hårstrån, men dessa skulle tas bort och vi kom att prata om ålder och hon sa att "jag vägrar att säga hur gammal jag är, jag säger att jag är evigt tjugoåtta!" och det står ju var och en fritt att göra så. 

"Jag är i alla fall sjuttio!" sa jag. 

Vi fick lämna vår båt vid kajen där den nu laddas upp och förhoppningsvis ska vi kunna få den på sin egen plats i morgon. Den här bilden togs för flera år sedan, då med den gamla Shipman-båten. Harry på plats i aktern, som alltid. Vi kan ha varit i Torekov. 

Och jag svängde förbi golfkrogen och köpte en portion dagens lunch och så satt vi där i den båt vi nu har och jag översköljdes av sorg och bedrövelse när jag såg den såååå tomma platsen där Harry brukade ligga eller sitta.  

Det är en tomhet som känns som det allra största gruvhål .., hur djupt som helst och jag anade att det skulle bli så här .., ja, den här allra första gången ombord utan vår fyrbente kamrat. 

Han har varit med sedan första gången jag satte min fot på båten  .., han hörde liksom till. 

Låg där intill mig - med kopplet i min hand - var gång vi var ute till havs. Bytte plats ibland .., fick vara i akterruffen sista biten innan vi kom till en ny hamn och hoppade  överlycklig upp när vi lagt till. Tittade sig omkring .., så där "jaha, är vi här, den här platsen känner jag igen!" och så snabbt ut på kissrunda med husse, allt medan jag röjde upp och fixade kaffe och hade allt klart när de båda återvände.

Och väl i hamn brukade han ligga på däck och hålla koll. 

Nu är det kväller och Muren på tv. Det programmet ser vi alltid. Har pratat med alla tre barnen ikväll. Den förste på väg hem från jobbet och prat om småttingar och tapetsering av att sovrum .., den andra om en gårdagkväll på Tyrol (Mamma Mia) i Stockholm tillsammans med före detta kollegor från KS ..., och den tredje om jobbet, om en hästkurs och hur kräsna katter är när det gäller mat. 

Mycket roligt att se fram emot ändå. Vi får besök från Karlstad över Valborgsmäss (det rara brudparet på vars bröllop vi var i augusti förra året) och sååå roligt ska det bli! En dryg vecka efter Valborg kör vi till Sthlm/Ekerö och uppvaktar AP och får förhoppningsvis äta tillsammansmiddag med AP, Emil, Emma och kanske Fabian .., vaktar två katter (då matten är på den där hästkursen) och så har pv vindkraftsmöte på lördagen. Hem igen på söndag. 

(Mötte förresten en familj som var på besök i hamnen, tillsammans med sina tre hundar. Ungerska hundar, vanvettigt skälliga och  a r g a. Paret som ägde dem varnade alla för att komma nära och jag frågade om dom verkligen skulle bita .., jo, om någon kom för nära. Så hemskt att tvingas vara på helspänn och liksom dra sig undan så snart andra människor eller hundägare passerar eller råkar komma i närheten!)

Dagens fönster ...

... finns i det som - vad det lider - ska bli ett vardagsrum här i det gula huset på kullen. Sex nya fönster ska på plats, ny panel förstås, trägolv med värmeslingor och nytt tak. Det ska bli spännande värre.

Va ...? 

Igårkväll tittade vi på Studio 65 som då handlade om nedsatt hörsel, ja, hos oss som är äldre då. 

Det handlade också om oviljan att öht använda hörapparat, även om den bevisligen behövs.

De flesta äldre tycker sig ha bra hörsel, medan anhöriga kan ha en helt annan uppfattning. Alla är ju inte heller som Gudrun Schyman (V) som vittnade om hur hon - då med dålig hörsel, men ovilja att göra något åt problemet - läxat upp människor som höll något anförande och beordrade dem att tala T Y D L I G T  och att arrrtikulerrra bättre! Att problemet låg hos henne själv, tycktes inte ha slagit den forna partiledaren.

Det var mycket igenkänning i det programmet. 

När vi är på besök i Bunkeflo är deras ljud på tv:n så lågt, så jag undrar ofta om dom hör nånting av det som sägs ..? 

Nu brukar Maja höja ljudet (utan att vi sagt nånting), vilket får mig att le .., så omtänksamt av henne!  

Igår skrollade jag runt på Instagram och där var ett inlägg som handlade om syrsor. Jag förstod ingenting .., höjde ljudet på mobilen, men inte var där någon syrsa! Jaha, ja. Den kunde jag inte höra.  

Studio 65 är ett så intressant program  - det känns hemtamt - och med ofta hörvärda gäster. Dessutom tycker jag om programidén med att intervjua så kallat "vanligt folk" ute på gatan .., det betyder mycket tycker jag. Bra programledare (Anders Palmgren och med bisittare Ingmar Skoog) är det också.

Dagens fönster ....

Så här skriver avsändaren som är Monet (som bifogat 2 bilder, det här är det ena): "Det första är en helt magnifikt scilla-blommande liten ”rondell” utanför vår uteplats som jag tagit bilden ifrån. De nedre fönstren på byggnaden bakom är det här seniorboendets (obs, inte äldreboende utan helt vanliga lägenheter för 65 plus) stora pool med tillhörande bastu och stort gym - det du! 

Vi har inte varit där ännu men det lär vara fint att simma där med utsikt mot hängbjörkarna i parken ner mot Stora Värtan."

// Tack! säger jag.

Sånt man blir glad av ...

Under besöket i Bunkeflo, några dagar innan vi tog sikte på Litauen, gjorde jag Maja sällskap till plantskolan TrädgårdsPaletten i Malmö.

Det var där jag föll pladask för den lilla, bulliga vasen - som kanske inte är såå liten - för en tämligen billig penning. 

Ser fram emot att få ha riktiga blommor i vasen, i stället för dom här plastiga, men så länge får dessa duga. 

Med den här kylan, ja, då lär det väl dröja innan syrénerna får komma in.

Väntar också på en ytterkruka (som säkert blir fin som vas också) från någon firma på nätet. 

Googlade "gröna ytterkrukor" och det bara vimlade av dem, men så .., dök den upp!

 Så vacker var den på  b i l d e n, med exakt den gröna nyans jag tycker så mycket om, men det kan ju visa sig vara något helt annat, när den verkligen dyker upp. Fri retur är det i alla fall.

Ps. Röran kring Åbergs Trädgård i Ystad, vilken gick i konkurs eller i alla fall lades ner - tycks ha lagt sig. Nu såg jag på Facebook att Kjell & Lena Åberg driver det hela vidare i egen regi, om än i betydligt mindre skala. Underbart! Ds. 

Ungefär som Vinterstudion ... 

Den Stora älgvandringen hos SVT får mig att stup i två passera tv:n i vardagsrummet. Ibland gör pv mig sällskap .., då dricker vi kaffe eller knåpar lite på något kvarglömt korsord - de som vi inte hann med när vi var i Vilnius - och precis så är det just nu. 

Och så tittar vi upp och tittar på tv:n ..., ser tallgrenar och kvistar som knappt rör sig i vinden och där är sjöfåglar och kluckande vatten och nu och då någon älg.

I ugnen en mjuk pepparkaka .., solen har gått i moln och det är endast +5 ute idag.

Dagens fönster ...

... finns i uterummet, det som byggdes för x antal år sedan .., ja, det håller på att vara ett tag sedan nu. 

Och där sitter Sigge. Alldeles övertygad är han nog att det här uterummet byggdes uteslutande till hans ära, ty nästan hela sommaren ligger han där inne och gottar sig på någon trädgårdsstol. 

Att där blir varmt som i en bastu, tycks inte bekymra honom det minsta.

Nå, den här våren är det precis motsasen .., risken är att han fryser något hemskt. 

Virket som ligger ute på gräsmattan, är sånt som hämtades igår hos den byggande f.d grannen. Det här kånkas hem på skottkära och det är uppförsbacke dit (rakt upp i himlen nästan) och det blir kanske tyngre på hemvägen .., detta att bromsa skottkärran och då finns det ju tyngd i den.